Lagstiftning mot diskriminering omfattar förutom diskriminering mot kön (se jämställdhetslagen), etnisk tillhörighet, sexuell läggning och funktionshinder. Dessutom finns det en lag om förbud mot diskriminering av deltidsarbetande arbetstagare och arbetstagare med tidsbegränsad anställning
(se länk i gröna ramen).

De tre förstnämnda diskrimineringslagarna förbjuder både direkt och indirekt diskriminering liksom avsiktlig och oavsiktlig diskriminering.

Förbudet gäller såväl arbetssökande som redan anställda. Lagarna är således tillämpliga under hela rekryteringsprocessen vid en nyanställning.

Lagarna omfattar också olika beslut som arbetsgivaren fattar avseende en anställd, till exempel vid omplacering och i fråga om lön.

Diskrimineringslagarnas skyddsintressen
Lagen mot etnisk diskriminering värnar om de arbetssökande/anställda som blir diskriminerade på grund av sin religion, hudfärg, ras, nationella eller etniska ursprung.

Lagen om förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer på grund av sexuell läggning syftar till att förbjuda diskriminering av homosexuella, bisexuella och heterosexuella.

Lagen om förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder syftar till att motverka diskriminering i arbetslivet av personer med fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga begränsningar.

Tillsyn över lagens efterlevnad och påföljder
Diskrimineringsombudsmannen (DO), Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) samt Handikappombudsmannen (HO) utövar tillsyn över lagarnas efterlevnad.

Påföljderna vid överträdelse av förbuden mot diskriminering är skadestånd och ogiltighet.