Lag som förbjuder diskriminering av deltidsarbetande och arbetstagare med tidsbegränsad anställning
Från och med den 1 juli 2002 har vi fått en ”EU-rättslig” lagstiftning om förbud mot diskriminering av deltidsarbetande och arbetstagare med tidsbegränsad anställning. Lagens syfte är att tillförsäkra dessa grupper samma anställningsförmåner som de med tillsvidareanställning respektive heltidsanställning.

Huvudregeln är att det föreligger såväl ett direkt som ett indirekt förbud mot att missgynna deltidsarbetande/tidsbegränsat anställda genom att tillämpa mindre förmånliga löne- eller andra anställningsvillkor än arbetsgivaren tillämpar eller skulle ha tillämpat för arbetstagare i en likartad situation som arbetar heltid respektive har en tillsvidareanställning.

I undantagsfall – om det finns sakliga skäl – kan en arbetsgivare få tillämpa olika villkor utan att göra sig skyldig till diskriminering. Utrymmet för undantaget är enligt lagens förarbeten mycket restriktivt tillämpbart.

Lagen har inneburit att inte bara regeringen/riksdagen fått gå igenom all arbetsrättslig lagstiftning utan också att kollektivavtalsparterna på svenska arbetsmarknaden fått gå igenom alla träffade kollektivavtal för att göra de justeringar som behövts för att undgå lagbrott. Detta har också skett inom Arbetsgivaralliansens område. Då diskrimineringsförbudet även gäller för lokala kollektivavtal och ensidiga arbetsgivarutfästelser är det viktigt att arbetsgivaren går igenom sina lokala avtal och utfästelser för att se att de inte är diskriminerande i denna lags avseende.