Hälsoväxling för aktivare rehabilitering och omställning på arbetsplatserna

Arbetsgivaralliansen och KFO avstyrker promemorians förslag i sin helhet om att införa en modell som innebär att arbetsgivare blir skyldiga att betala en särskild rörlig sjukförsäkringsavgift i syfte att bromsa de stigande sjukfrånvarotalen.

Sammanfattning

Arbetsgivaralliansen och KFO:

inser att åtgärder behövs för att minska antalet långtidssjukskrivna och att få ner kostnaderna i sjukförsäkringen
avstyrker förslagen i promemorian i sin helhet
anser att förslagen grundas på felaktiga utgångspunkter vad gäller arbetsgivares möjlighet att påverka och förhindra långtidssjukskrivningar
instämmer i att arbetsgivare har ett stort ansvar att verka för att sjukfrånvaro inte uppstår samt att verka för att sjukfrånvarande arbetstagare kan återgå i arbete
anser att incitament redan finns för att arbetsgivare ska vara aktiva i sitt arbete med arbetsanpassning och rehabilitering
anser att konsekvenser och effekter av att gå från en solidarisk kollektiv risk till att låta enskilda arbetsgivare betala sjukpenningen behöver utredas
anser att systemet som bygger på att flera aktörer ska ta sitt ansvar när en arbetstagare blir sjukfrånvarande bidrar till stor osäkerhet och är otydligt byggt
anser att om förslaget om en särskild sjukförsäkringsavgift införs riskerar det på flera sätt ha negativ inverkan på arbetsmarknadens funktionssätt
tycker att arbetsgivare inte blir sedda för allt det goda arbete som de faktiskt utför
anser att den sänkta arbetsgivaravgiften och fribeloppet inte motsvarar arbetsgivares ökade kostnader enligt förslaget
anser att om den särskilda sjukförsäkringsavgiften ändå skulle komma att bli verklighet bör undantagsregler för arbetsgivare och sjukfall där alla möjligheter är uttömda särskilt undantas innan införandet
anser att föreslagna undantag är för snäva och att fler personer som av olika skäl har det svårt på arbetsmarknaden bör omfattas

Sjukfrånvarotalen i samhället har stigit. Försäkringskassans statistik visar att sjukskrivningar har blivit fler och längre. De psykiatriska diagnoserna ökar i antal och de har längre varaktighet än övriga diagnoser. Även varaktigheten i många andra diagnoser har ökat under de senaste åren. Kvinnor har ofta längre sjukfall än män. Kostnaderna för sjukförsäkringen stiger.

Enligt promemorian tyder utvecklingen på att många sjukskrivna inte får den rehablitering eller andra insatser som de behöver för att komma tillbaka i arbete eller att insatserna sätts in sent i sjukskrivningen. Det är många aktörer runt en sjukskriven person som behöver ta ett större ansvar menar arbetsgruppen som har tagit fram promemorian. Försäkringskassan och hälso- och sjukvården är två stora aktörer som behöver aktivera sig. Även arbetsgivaren är en viktig aktör. Fokus i promemorian är arbetsgivarens rehabliteringsansvar.

Egenföretagare omfattas inte av förslagen. Däremot omfattas de företagare som bedriver verksamhet i aktiebolagsform eftersom dessa i socialförsäkringshänseende betraktas som anställda i sina egna aktiebolag.

Den nya lagen om särskild sjukförsäkringsavgift föreslås träda i kraft den 1 juni 2017. Avgiftsskyldigheten ska tidigast kunna föreligga den 30 augusti 2017. Avgiftsåret 2017 ska arbetsgivarens betalningsskyldighet inträda om avgiften överstiger 5 600 kronor.

Arbetsgivaralliansen och KFO inser att åtgärder behövs för att minska antalet långtidssjuskrivna arbetstagare och få ner kostnaderna i sjukförsäkringen.

Arbetslivet är en stor del av livet i övrigt och arbetslivet har inverkan på hur arbetstagare mår. Arbetsgivare har ett stort ansvar att i sitt förebyggande arbetsmiljöarbete arbeta för att sjukfrånvaro inte uppstår. Arbetsgivare behöver också vara aktiva i sin hantering vid sjukfrånvaro i syfte att underlätta återgång i arbete för arbetstagare som är sjukfrånvarande.

Synpunkter

Arbetsgivaralliansen och KFO kan se flera hinder och svårigheter med förslagen som presenteras i promemorian. Frågan är om syftet med förslagen är att minska utgifterna i sjukförsäkringen eller att se till att de arbetstagare som blivit sjukskrivna får rätt hjälp i rätt tid för att snabbare kunna återgå i arbete? Syftet som anges är att driva på arbetsgivares aktivitet vid arbetstagares sjukfrånvaro. I promemorian görs bedömningen att möjligheterna för de sjukskrivna att återgå till arbete avsevärt förbättras genom att en särskild sjukförsäkringsavgift införs. Man menar att det i dag finns en skev och svag incitamentsstruktur i sjukförsäkringen där arbetsgivare saknar ekonomiska drivkrafter att försöka påverka de långa sjukfallen.

Arbetsgivare ska arbeta systematiskt med sitt förebyggande arbete och betala sjuklön enligt lag och kollektivavtal vid sjukfrånvaro. Arbetstagares sjukfrånvaro påverkar arbetsgivarens verksamhet på flera sätt. Förutom att arbetsgivare behöver ha rutiner och vidta åtgärder för arbetsanpassning vid återgång i arbete efter sjukfrånvaro innebär sjukfrånvaron att visst produktionsbortfall uppstår, ersättare kan behöva introduceras, verksamhetens planering kan behöva justeras såväl som omfördelning av arbetsuppgifter för att klara verksamhetens krav vid arbetstagares sjukfrånvaro. Incitament anser vi finns för att arbetsgivare ska arbeta med återgång i arbete.

Promemorians koppling mellan ökade sjukfrånvarotal och därmed ökade kostnader i sjukförsäkringen till att arbetsgivare genom delbetalning av sjukpenning vid längre sjukfrånvarofall ska motiveras till mer aktivt ansvar är svår att förstå. I underlaget skriver arbetsgruppen att många arbetsgivare sköter sitt arbetsmiljöarbete samtidigt som de drar slutsatsen att arbetsgivare ska åläggas delbetala sjukpenningen. Utan att veta orsakerna till ökade sjukfrånvarotal utgår promemorian ändå från att det är arbetsgivares arbetsmiljö som är orsaken. Genom att dra den slutsatsen finns risk till att arbetsgivare pekas ut som både ansvariga och skyldiga till att sjukfrånvaron ökar i samhället, vilket är en olycklig och felaktig slutsats.

Arbetsgivare råder över sin verksamhet och de förutsättningar som där gäller när anställda utför arbete. I detta ligger att arbetsgivare bland annat ska bedriva ett arbetsmiljöarbete i syfte att förebygga att arbetstagare utsätts för ohälsa eller olycksfall i arbetet samt att även verka för att en god arbetsmiljö uppnås. När en arbetstagare blir sjukfrånvarande ska en arbetsgivare se vilka anpassningsåtgärder som kan behövas och är möjliga för att underlätta återgång i arbete för den sjukfrånvarande. De flesta arbetsgivare kan oftast inte rehablitera en arbetstagare medicinskt, socialt eller psykologiskt. Arbetsgivaren får ofta inte ens information om orsaker till sjukfrånvaro och har även och därför svårt att bedöma vilka åtgärder som kan vara bra för den enskilde arbetstagaren. Kopplingen till övriga viktiga aktörer såsom Försäkringskassan och hälso- och sjukvården finns ofta inte. Inga incitament finns för läkare att samarbeta med arbetsgivare. Arbetsgivaren får därför inte vederhäftig och behövlig information för att i sin tur kunna göra en god insats. Att systemet är otydligt byggt och flera aktörer ska ta sitt ansvar när en arbetstagare blir sjukfrånvarande bidrar till stor osäkerhet.

Särskild sjukförsäkringsavgift

Förslaget innebär att arbetsgivare ska betala en särskild sjukförsäkringsavgift om 25 procent av arbetstagarnas sjukpenning från och med dag 91 i sjukfallen. Sjukförsäkringen bärs gemensamt av kollektivet arbetsgivare genom att de sociala avgifterna betalas in till staten varje månad. Nu föreslås att den enskilde arbetsgivaren själv ska stå för en del av sjukförsäkringen. Att gå från en solidarisk kollektiv risk som sjukförsäkringen i dag bygger på till att låta enskilda arbetsgivare med längre sjukfall stå för 25 procent av sjukpenningkostnaderna är ett skifte vars effekter vi anser är outredda och det är oklart vad detta kan leda till i förlängningen. Detta trots att en arbetstagares längre sjukfrånvaro långt ifrån alltid har någon koppling till arbetsgivarens verksamhet. Kommer exempelvis arbetsgivare behöva ta ytterligare försäkringar för att klara av den särskilda sjukförsäkringsavgiften som de åläggs om deras arbetstagare skulle komma att drabbas av längre tids sjukfrånvaro? Om till exempel en arbetstagare drabbas av cancer är det en olycklig situation som arbetsgivaren inte råder över men enligt förslaget blir ansvarig för. Förslaget innebär en oförutsägbar kostnad. Det finns ingen beloppsgräns och inte heller någon tidsgräns för hur mycket eller hur länge arbetsgivare kan bli skyldiga att betala den särskilda sjukförsäkringsavgiften. Risken kan därtill komma att försäkras bort i gruppförsäkring vilket i sin tur bidrar till att den av förslaget förväntade effekten kan utebli.

Om förslaget om en särskild sjukförsäkringsavgift införs tror vi det kan ha inverkan på arbetsmarknadens funktionssätt. Förslaget riskerar påverka arbetsgivares beslut om att våga ta steget till att anställa och att läget på arbetsmarknaden blir ännu tuffare och snävare för de personer som av olika anledningar redan har svårt att få arbete, personer som har någon form av funktionsnedsättning, sjukfrånvarohistorik eller kroniska sjukdomar. Många små och växande verksamheter är de som kan erbjuda nya arbetstillfällen i Sverige för bland annat nyanlända och andra personer som står långt ifrån arbetsmarknaden. Flera utav de arbetsgivare som är anslutna till Arbetsgivaralliansen och KFO tar på olika sätt ett stort socialt ansvar för grupper i samhället och erbjuder arbete. För dessa verksamheter riskerar detta förslag att bli kontraproduktivt ifall ett större kostnadsansvar tillkommer. Större verksamheter med ett på olika sätt socialt engagemang, arbetskooperativ och arbetsintegrerade sociala verksamheter är exempel på sådana arbetsgivare som tar ett stort ansvar och som är organiserade hos oss. Vilken inverkan kommer till exempel avskaffandet av Fas 3 innebära? Vi kan se att förslaget om ökat medfinansieringsansvar för arbetsgivare med långa sjukfall riskerar att försvåra även för de arbetsgivare som vill göra rätt, erbjuder arbete och som engagerar sig för de personer som har det lite svårare än andra i samhället.

Arbetsgruppen från social- och finansdepartementet som arbetat fram promemorian anser sig vara medveten om att arbetsgivaren i många fall inte råder över orsakerna till arbetstagarnas sjukfrånvaro. Samtidigt bedömer arbetsgruppen att ekonomiska drivkrafter är det som krävs för att arbetsgivare skyndsamt ska vidta de insatser på arbetsplatser som behövs för att sjukskrivna arbetstagare ska kunna avsluta sin sjukskrivning och återgå i arbete. Denna förenklade slutsats och koppling anser vi saknar belägg. Resonemanget är inkonsekvent.

Från vår dagliga rådgivning till våra medlemmar känner vi inte igen den slutsatsen. Att utgå från att arbetsgivare varken gör det de ska eller har intresse av att sina arbetstagare återgår i arbete anser vi vara felaktig. Slutsatsen kan till och med uppfattas som kränkande av flertalet av de arbetsgivare som är anslutna till oss och som många gånger anstränger sig rejält i de sjukfrånvaroärenden de har i sina verksamheter. Arbetsgivare blir inte sedda för allt det goda arbete som de faktiskt utför. Signalvärdet av förslaget ska nog inte underskattas.

Vi har arbetsgivare som vid upphandlingar där lägsta pris är enda kravet tackar nej till att lämna anbud. De inser att den upphandlade kostnadsnivån innebär att arbetsmiljön för arbetstagarna inte blir god, och att leveransen av tjänsten till brukaren inte blir bra.

Kompensation för ökade kostnader

För att kompensera för de ökade kostnaderna föreslås en generell sänkning av sjukförsäkringsavgiften med 0,16 procentenheter i arbetsgivaravgiften. I förslaget menas att detta är kostnadsneutralt för arbetsgivarkollektivet.

Ett fribelopp om 33 500 kronor föreslås införas innan skyldighet att betala den särskilda sjukförsäkringsavgiften infaller. Fribeloppet ska gälla alla arbetsgivare och vara ett skydd mot alltför höga kostnader för små arbetsgivare.

En enda långtidssjuksjukskriven arbetstagare leder till ökade kostnader för de allra flesta verksamheter och även till oförutsedda kostnader. För små och nystartade verksamheter är sådana ökade kostnader särskilt kännbara. Sjukfrånvaro bidrar även till svårigheter att planera verksamheten. Motiveringen att små arbetsgivare generellt har lägre sjukfrånvaro och därför inte ska drabbas negativt hjälper inte när väl en arbetstagare blir långtidssjukskriven. Många utav de arbetsgivare vi representerar har ofta inga reserver att ta ur vid oförutsedda kostnader utan är väldigt sårbara för ökade kostnader. Det kan handla om skattefinansierade verksamheter inom till exempel skola, vård och omsorg eller ideella organisationer som bedriver sin verksamhet med väldigt knappa marginaler. Inom idrottsrörelsen kan det handla om att ungdomarna inte kan delta i en planerad turnering eller får avstå nya lagtröjor. Inom personlig assistans betalas dessutom assistansersättning ut i efterskott och är en individuell ersättning per timme för utförd assistans vilket försvårar möjligheten att klara av dessa oförutsedda utgifter ifall arbetstagare blir långtidssjukfrånvarande.

Vi anser inte att den sänkta arbetsgivaravgiften och fribeloppet motsvarar arbetsgivares ökade kostnader enligt förslaget.

Arbetsgivare har, oavsett arbetstagares orsak till sjukfrånvaro, en skyldighet att göra väldigt mycket för att underlätta för arbetstagare att arbeta. Vi har många exempel på när arbetsgivare bevisligen har uttömt alla sina möjligheter i syfte att stödja återgång i arbete för långtidssjukfrånvarande arbetstagare. Arbetsplatsen och sjukdomen kan vara sådan att det inte går att anpassa arbetsuppgifter eller omplacera.

Förhållandet att flera olika aktörer är inblandade vid sjukskrivning har stor, och ibland avgörande, betydelse för längden på arbetstagares sjukfrånvaron. Arbetsgivare får långt ifrån alltid det stöd de behöver från Försäkringskassan när en arbetstagare är sjukskriven. Samråd och avstämningar mellan Försäkringskassan och arbetsgivaren om behov av insatser på arbetsplatsen lyser ofta med sin frånvaro. Väntetider inom hälso- och sjukvården för rätt undersökning och behandling bidrar även detta till att tiden går.

Det finns verkligen anledning att ifrågasätta om arbetsgivare ska betala den särskilda sjukförsäkringsavgiften. Om den särskilda sjukförsäkringsavgiften ändå skulle komma att bli verklighet bör undantagsregler för arbetsgivare införas. Sjukfall där alla möjligheter är uttömda bör särskilt undantas.

Undantag från arbetsgivares kostnadsansvar (särskilt högriskskydd och subventionerad anställning)

Enligt förslaget ska vissa personer med utsatt situation på arbetsmarknaden undantas från arbetsgivarens kostnadsansvar. Arbetsgruppen som tagit fram promemorian konstaterar att personer med ohälsa redan i dag har betydande svårigheter att få ett arbete. De menar även att det är oklart hur arbetsmarknadssituationen för dessa personer påverkas av att arbetsgivare får ett större kostnadsansvar för arbetstagares sjukpenning. Undantag från arbetsgivares kostnadsansvar föreslås gälla personer som omfattas av ett av Försäkringskassan fattat beslut om särskilt högriskskydd. För dessa ska sjukpenning eller rehabiliteringspenning som lämnats till arbetstagaren inte medräknas i avgiftsunderlaget. Undantaget ska gälla om skyddet beslutats på grunder av risk för en eller flera långa sjukperioder. Ett villkor för detta undantag är att ansökan om särskilt högriskskydd har gjorts före det eller i nära anslutning till att anställning har påbörjats. Undantagen föreslås endast gälla när det behövs för underlätta att ny anställning sker. Det måste alltså vara fråga om en ny anställning och inte en förlängning av en tidsbegränsad anställning hos samma arbetsgivare eller en övergång av en verksamhet till en annan arbetsgivare.

Sjukpenning och rehabiliteringspenning som har lämnats när arbetstagare har en av Arbetsförmedlingen anvisad subventionerad anställning (till exempel lönebidrag) ska inte heller räknas med i underlaget till den särskilda sjukförsäkringsavgiften, inte heller den som haft aktivitetsersättning den senaste tolvmånadersperioden eller är donator av biologiskt material.

Det föreslås inga undantag för övriga arbetstagare som uppbär rehabiliteringspenning eller för sjukskrivningar på deltid. Inte heller för dem som uppbär förebyggande sjukpenning eller för personer som av särskilda skäl beviljas sjukpenning under längre tid.

Vi anser att föreslagna undantag är för snäva och att fler personer som av olika skäl har det svårt på arbetsmarknaden bör omfattas.

Beslut om avgiftsunderlag samt betalning och debitering av den särskilda sjukförsäkringsavgiften

Försäkringskassan ska fastställa såväl avgiftsunderlaget, beslut om avgiftens storlek som om betalningsskyldigheten till den särskilda sjukförsäkringsavgiften. Beslutet ska omfatta en kalendermånad och fattas månaden efter det att sjukpenningen eller rehabliteringspenningen har lämnats till den försäkrade. I beslutet ska anges att avgiften ska betalas in till arbetsgivarens skattekonto senast den förfallodag som infaller 30 dagar efter den dag som beslutet fattades eller förekommande fall enligt allmän förvaltningsdomstols beslut. Försäkringskassan ska underrätta Skatteverket om beslutet och om de övriga uppgifter som behövs för betalning och återbetalning av avgiften. Beslut om den särskilda sjukförsäkringsavgiften ska gälla omedelbart. Många arbetsgivare har tajta marginaler och om det blir ändringar på grund av att avgiftens storlek korrigeras i efterhand ser vi att det kan tillstöta problem.

Betalning av den särskilda sjukförsäkringsavgiften ska göras till Skatteverkets särskilda konto för skattebetalningar. Skatteverket ska hantera betalning och återbetalning av den särskilda sjukförsäkringsavgiften.

Vi kan se att rättssäkerheten kan äventyras utifrån hur beslut om exempelvis sjukpenning i dag fattas av Försäkringskassan. Inte alltför sällan innehåller läkarintygen ofullständigt underlag och Försäkringskassan behöver ofta begära sjukskrivande läkare om kompletteringar. Det har fått till konsekvens att Försäkringskassan ibland har betalat ut sjukpenning på osäker grund i avvaktan på läkares komplettering av underlag. Arbetsgivare ska betala avgiften till Skatteverket senast vid förfallodagen annars riskerar arbetsgivaren ett särskilt betalningsansvar till staten.

Omprövning och överklagande

Arbetsgivare kan inte överklaga Försäkringskassans beslut om sjukpenning. Det är därför viktigt att inkomstuppgifterna som ligger till grund för storleken på sjukpenningen som Försäkringskassan lämnar till den sjukfrånvarande arbetstagaren från början är korrekta. Den sjukpenning som Försäkringskassan betalar ut blir sedan avgiftsunderlaget till den särskilda sjukförsäkringsavgiften som arbetsgivaren enligt förslaget ska betala till Skatteverket.

Försäkringskassan ska ompröva ett beslut om särskild sjukförsäkringsavgift och om anstånd med betalning om arbetsgivaren begär det eller om det finns andra skäl att göra det. Försäkringskassan är dock inte skyldig att på eget initivativ ompröva ett beslut om det rör sig om ett mindre belopp. Även mindre belopp är av stor betydelse för många små arbetsgivare och Försäkringskassan borde vara skyldig att ompröva även dessa.