I nära fem decennier har Trygghetsrådet TRS stöttat anställda som sägs upp av arbetsbrist. Sedan många år ger TRS även stöd till personer som haft tidsbegränsad anställning. Stödet anpassas efter behov och består av personlig rådgivning och annat stöd som behövs för att få ett nytt arbete, till exempel studiekostnader. TRS kan också under vissa förut- sättningar betala en ekonomisk ersättning som komplement till a-kassan.
På senare år har TRS utvidgat omställningsstödet till att även gälla personer som riskerar uppsägning eller sägs upp på grund av ohälsa. TRS hjälper även personer som sägs upp av ohälsa.
– Detta är nytt och tillsammans med vårt förebyggande arbete gör det oss unika på arbetsmarknaden, säger Helene Bergstedt.
En stolthet märks. Över detta och vad TRS gör i form av ett förebyggande arbete.
Ingen ska bli uppsagd på grund av bristande kompetens. Ambitionen är enorm, men likväl målet att ta spjärn mot.
– Vårt förebyggande arbete stärker både verksamheter och medarbetare. Det gör det också lättare att ta sig vidare till nya anställningar. Och ju mer proaktiva vi är, desto färre uppsägningar, säger Helene.
Vad är möjligheter och svårigheter med att vara en partsneutral aktör på arbetsmarknaden?
Svaret dröjer något och Helene skrattar till så där lite hjärtligt.
Frågan är bra, tycker hon. I stort ser hon bara möjligheter, inte minst bidrar det till en legitimitet för verksamheten. Men visst: det skulle kunna uppstå politiska låsningar som försvårar TRS arbete. Trygghetsrådets uppdrag är reglerat i det så kallade Omställningsavtalet. Det tecknades ursprungligen 1972 och har sedan utvecklats. Det senaste är från 2017, och Helene kallar avtalet för "kronan på verket" i den svenska modellen.
– Det finns en stark samsyn kring verksamheten bland arbetsgivar- och arbetstagarparterna. Det finns också ett stort förtroendet för det vi gör. De litar på vårt oberoende. Att vi inte tar ställning i själva tvistefrågan.
STORA FÖRÄNDRINGAR, INTE EN DOMEDAG ATT VÄNTA
Helene ser tre stora trender i samhället: en fortsatt globalisering, en tilltagande digitalisering och en befolkning i Sverige som lever allt längre. Digitalisering och artificiell intelligens är inte nya fenomen, säger hon. Däremot är de mer uppmärksammade – och i högre takt utmanar de traditionella föreställningar om arbete.
Tidigare har vi kanske inte trott att även mer kvalificerade uppgifter kan utföras av robotar, säger Helene. Men så kan det mycket väl bli – och det ganska snart.
– Läkare, administratörer och redovisningsekonomer kommer kanske inte helt att ersättas. Men både arbetsinnehåll och sättet de arbetar på blir annorlunda, tror Helene.
Hon talar om ett så kallat mellanskikt på marknaden. Behoven av enklare och högspecialiserade tjänster ökar. Men däremellan – på tjänstemannanivå – kommer åtskilliga uppgifter att kunna automatiseras med hjälp av robotar och andra digitala hjälpmedel.
Många fler än brevbärare och bankpersonal lär känna av detta.
– Här, i mellanskiktet, har vi en jätteutmaning. Vi talar ju om en ganska stor del av arbetsmarknaden.
Helene vill inte teckna ett domedagsscenario. Robotar gör än så länge inte kvalificerade analyser och de har inte empatisk förmåga, säger hon. Och att arbetslivets villkor förändras är inget konstigt, så har det varit sedan urminnes tider. Men vi behöver vara medvetna om förutsättningarna, att större omstruktureringar kan ske snabbare än många av oss anat, resonerar hon.
Ett möjligt resultat är en utträngningseffekt. Att högutbildade personer i större utsträckning accepterar mindre kvalificerade uppgifter och på så vis konkurrerar ut de lägre utbildade. Samtidigt innebär digitaliseringen att andra slags yrken och behov uppstår. Det måste vi påminna oss själva om, säger Helene.
Vad anser du nu behöver ske i Sverige givet denna utveckling?
– Det behöver finnas goda förutsättningar för att bygga på sin kompetens och kunna karriärväxla. Och för många kommer det inte att räcka med att utbilda sig i unga år. Vi måste vara beredda på att kontinuerligt uppdatera vår kompetens, och ibland helt och hållet växla spår.
Samtidigt är det en utmaning, fortsätter Helene, att motivera en bredare allmänhet för detta.
INTE EN UTTALAT POLITISK ORGANISATION
Enligt TRS vd behövs nu ännu större medvetenhet kring behovet av kompetensutveckling och ett livslångt lärande. Det är också viktiga teman i den arbetsmarknadsutredning som ska överlämnas till regeringen i början av 2019.
Trygghetsrådet TRS ska inte driva politisk opinionsbildning, betonar Helene. Men på frågan om rådet exempelvis kan argumentera för nya former av utbildningsinsatser
svarar hon ja.
– TRS har inte uppdraget att bilda politisk opinion. Men blir jag inbjuden till arbetsmarknadsutredningen kan jag ju absolut säga att det behövs bättre möjligheter att omskola sig. Det är viktigt att den här typen av frågor inte utreds för länge.
Vi talar om den tudelade arbetsmarknaden. Att arbetsgivare har rekryteringsproblem samtidigt som andra – i en hög- konjunktur – upplever det hart när omöjligt att ta sig in.
Det bekymrar TRS vd.
Å ena sidan framträder en kompetensförsörjningsproblematik, å andra sidan en känsla av att tröskeln till arbetsmarknaden blir allt högre.
En annan utmaning hon ser är att antalet arbetsaktiva minskar – samtidigt som antalet äldre ökar.
Vad gör ni konkret för att hantera övergången till ett mer digitaliserat samhälle?
– Vi arbetar systematiskt med att följa förändringar i omvärlden, inte minst inom civilsamhället och kultur- området. Det sker bland annat genom att ta del av ny forskning och nya utredningar. Vi stöttar också med kompetensutveckling både inom det förebyggande stödet och omställningsstödet.
Ni har skärpt er omvärldsbevakning?
– Ja, vi har identifierat fyra trender, däribland digitaliseringen, som vi förväntar oss att vår personal håller ögonen på – i såväl ett makro- som mikroperspektiv. Detta ger oss underlag för att förbättra vår egen verksamhet och kunna tillgodose nya behov i våra branscher.
Vilka är de andra trenderna?
– Polariseringen på arbetsmarknaden, behovet av vidareutbildning och omskolning under yrkeslivet och professionaliseringen inom civilsamhället och kulturområdet.
Ser du några problem med att civilsamhället professionaliseras?
– Det är viktigt att definiera vad man menar med en ökad professionalisering. Civilsamhället är redan professionellt. Det vi tycker oss se är bland annat att rekryteringen av nya medarbetare har förändrats. Tidigare var det kanske vanligare att rekrytera medarbetare från den egna rörelsen. Det är svårt att säga att detta är ett problem, men det kan föra med sig en del utmaningar som på kort sikt kan innebära en risk för spänningar mellan anställda.
Detta är alltså en utveckling som TRS följer med stort intresse. Ju mer civilsamhället professionaliseras, desto viktigare blir värdegrunds- och ideologifrågor, tror Helene.
Varför då?
– Det som varit givet att man haft med sig – en grund- läggande förståelse för vad organisationen vill uppå i samhället – är inte längre lika självklart. Och om en medarbetare inte anammar organisationens värdegrund, ja då kommer det bli svårt att få det att fungera.
Kort och gott, säger hon, blir det fördjupade samtalet viktigt. Om varför organisationen finns och fortsatt bör finnas.
– Man ska inte fastna i historien men inte heller tappa den.
När civilsamhället professionaliseras, blir det då mer likt näringslivet?
– Nej, det tror jag inte. Professionaliseringen behöver inte innebära en förlorad identitet eller att man plötsligt drivs av enbart ekonomiska intressen. Det finns företag i näringslivet med en stark värdegrund, men deras målsättning är ytterst att skapa lönsamma verksamheter. Det är inte civilsamhällets uppdrag.
Om vi möts om fem år, vad har hänt då på arbetsmarknaden?
– Just nu är det högtryck på arbetsmarknaden. Trots det har personer med låg utbildning och icke svenskfödda svårt att få arbete. Om fem år hoppas jag att samhället är bättre integrerat. Men fem år går fort – och de ökade klyftorna är en rejäl samhällsutmaning.
Går vi mer mot enklare jobb?
– Det är en extremt laddad politisk fråga. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga och tycker att frågan är svår, inte minst när det gäller vad man menar med enklare jobb. Det är viktigt att människor får in en fot på arbetsmarknaden, samtidigt som arbetsvillkoren ska vara rimliga.
Till sist, när du tittar på Arbetsgivaralliansen, vad ser du då för utmaningar?
– Det är svårt för mig att bedöma, men jag tror att det finns möjligheter att växa organiskt. Arbetsgivaralliansen har en bra värdegrund och är en stark företrädare för civilsamhället, det är viktigt att hålla fast vid.
Vad tänker du om förväntningarna på civilsamhället i dag?
– Att de är stora och komplexa. Men också att civilsamhällets organisationer vanligen är duktiga på att organisera sig och hitta former för att möta de samhällsutmaningar vi står inför.
Helene Bergstedt VD för Trygghetsrådet TRS sedan 2008.
Född 1968. Uppväxt i Stockholm och bosatt i Bromma.
Utbildning: Jur. Kand.; Master of Laws (LLM), Intellectual Property Law, Stockholms universitet.
Ledarskapsprogram på Handelshögskolan i Stockholm och Ledarinstitutet.
Gör helst en ledig dag: Är ute i Stockholms vackra skärgård.
Trygghetsrådet TRS
är en kollektivavtalstiftelse som bildades 1972 då arbetsmarknadens första omställningsavtal tecknades i Sverige. Parterna i kollektivavtalet har sedan dess ändrats och är sedan mitten av 1990-talet förhandlings- och samverkansrådet PTK, Arbetsgivaralliansen och Svensk Scenkonst.
TRS ger stöd till arbetstagare, arbets- givare och fackliga förtroendevalda när medarbetare sägs upp på grund av arbetsbrist. Även tidsbegränsat anställda och anställda som riskerar eller sägs upp på grund av ohälsa har möjlighet att få omställningsstöd. TRS erbjuder också stöd till verksamhets- och kompetensutveckling för att skapa livskraftiga organisationer där medarbetarna har rätt och aktuell kompetens.
I Sverige finns cirka 15 trygghetsråd inom olika delar av arbetsmarknaden. TRS är trygghetsrådet för ideell sektor och kulturområdet.