– Fler kommer att byta yrke mitt i livet. Och det behöver vi skapa de bästa möjligheterna för.
Vi är högst upp i Campus Ersta och pratar om en högskolas uppgift på en krävande arbetsmarknad. Per talar lugnt och eftertänksamt och samtidigt engagerat om högskolan som en resurs för ett livslångt lärande. Blicken är skarp och nyfiken, händerna knäppta. Från andra sidan vattnet hörs ett härligt sorl och ett och annat glädjevrål. Det är en fin dag och många stockholmare lever livet på Gröna Lund.
Denna vy har varit Per Nilssons sedan 2013, året då han var generaldirektören som återigen blev rektor.
Samtalet tar oss till stora samhällsfrågor. Digitaliseringens konsekvenser för välfärden. Möjligheterna att med ny teknik utbilda utanför universitets- och högskolestäder. Sambandet mellan utbildning och yrkeskarriär. Vinst- syftande företags drivkrafter bortom vinsten. Civilsam- hällets kommersiella inslag och behov av högskoleutbildade när arbetsvillkoren förändras. Och om hur allt fler vill arbeta med sin favoritsyssla.
– Tidigare fritidsintressen är i dag betydande professioner. Se bara på den marknad som vuxit fram inom sport, media, mode, musik och spel, hur allt fler livnär sig på livsstilsyrken. Vi ser också hur tidigare frivilliga uppdrag, till exempel inom idrotten, numera är betalda.
Förändringar som ställer nya krav på landets lärosäten. Som väcker frågor om vad det innebär att vara anpassningsbar.
– Akademin ska inte vara stelbent. Men saker behöver få ta tid och kunskap tas fram på ett gediget och evidensbaserat sätt. Den kunskap som tas fram på ett erfarenhets- och forskningsbaserat sätt är av annat slag än de personliga uppfattningar som i dag likställs med underbyggd systematisk kunskap. Det är viktigt att säga.
TIDLÖS MED BLICK FÖR DET SAMTIDA
Vi stannar upp kring akademins betydelse. I Ersta Sköndal Bräcke högskola ser Per en plats för bildning och goda samtal. Dialogen med det omgivande samhället kallar han för en högskolas kärnuppgift – en förutsättning för att utveckla utbildning och forskning. Och för att på fler sätt göra världen lite bättre.
Detta är intressant – och skulle kunna förstås i ljuset av att akademin ibland kritiseras för att vara inåtvänd.
Medan många institutioner nu pratar samverkan sliter ju forskarna till synes allt hårdare för att få sina vetenskapliga artiklar publicerade. Det tycks inte självklart att då prioritera samtal och produktioner som inte är omedelbart akademiskt meriterande.
Men Per Nilsson återkommer till vikten av att vara aktiv samtalspartner. Ersta Sköndal Bräcke högskola ska vara lyhörd gentemot omvärlden och svara mot arbetsmarknadens förnyelse.
Lika självklart är att värna de tidlösa frågeställningarna.
Vad det kan betyda diskuteras nu i hans eget kollegium. Ett omfattande strategiarbete har iscensatts som inkluderar frågor om tillväxt och utvecklad intern samverkan. Det finns förhoppningar om en expansion – genom nya verksamheter och genom fler studenter inom valda delar av nuvarande utbildningsprogram, till exempel socionom- och kyrkomusikerutbildningarna. Det strategiska samtalet inriktas på åren fram till 2022, en period då även en ny värdegrund ska formuleras.
– I arbetet med högskolans strategi talar vi om att förena de tidlösa livsfrågorna med en blick för vår egen tids mest intressanta forskningsområden. Vi säger också att en god grund är att förstå civilsamhället, dess historia och de förväntningar som i dag uttrycks, för att vara såväl rätt i tiden som i akademisk framkant.
På vilka sätt nu starka globala trender påverkar högskolan håller Per Nilsson för öppet. Ibland upplever han att trender överskattas. Det enda vi säkert vet om framtiden är ju att den inte ser ut som nu, säger han med glimten i ögat.
Mer bestämt förklarar han att en utbildning inte längre behöver innebära ett specifikt yrke eller en given sektorstillhörighet.
– Många tänker nog att en sjuksköterska arbetar på ett sjukhus. Men så är det faktiskt inte för alla, och även socionomer återfinns i dag inom flera olika sektorer. Detta, att studier hos oss öppnar upp för flera yrken, säger vi ofta till studenterna. En utbildning vid Ersta Sköndal Bräcke högskola leder inte bara till ett specifikt yrke, den leder till många olika.
SPECIALISTER EFTERFRÅGAS
En utbildning vid Ersta Sköndal Bräcke högskola ska ge goda generalistkunskaper och träning i ledarskap, säger rektor Per. Mot den bakgrunden ser han att fler utbildningar behövs, kortare som längre. Detta för att kunna erbjuda fördjupning och specialistkunskaper inom en viss yrkesutövning och för att underlätta en omskolning mitt i karriären.
En förklaring är arbetsgivarnas allt högre krav. På dem som är på väg in men också på dem som varit där ett tag.
– I termer av ett livslångt lärande finns det ett behov av kortare akademiska program, av uppdragsutbildningar som kompletterar grundutbildningar och vidareutbildningar. Vi satsar mycket på det nu, och det ligger nära till hands med vår professionsnära forskning och utbildning.
Vi dröjer oss kvar vid frågorna om arbetslivets villkor och krav som ständigt tycks öka. Per berättar att han allt oftare hör att skolelever eller högskolestudenter saknar tillräckliga kunskaper. De som går ut de första stegen i grundskolan sägs varken kunna läsa eller skriva och när de blir större kan de inte heller någonting. Senare hamnar de på
gymnasiet – där de inte heller lär sig tillräckligt, tycks högskolevärlden hävda. Och är man nyexaminerad tandläkare "kan man ingenting" jämfört med dem vars utbildning var ungefär hälften så lång.
– Detta är naturligtvis inte sant. Samtidigt är det intressant att arbetsgivare omedelbart tycks se ett behov av att internutbilda nya medarbetare. De menar att det krävs en inskolning, vilket jag tror har att göra med arbetslivets specialisering. Arbetsgivarna verkar alltså i ökad grad vilja rekrytera specialister, men får från lärosätena i huvudsak generalister med god teoretisk grund och utvecklad förmåga till reflektion.
Detta väcker i sin tur frågor om när en sådan specialisering bör ske inom ramen för en högskoleutbildning. Per återkommer till behovet av att komplettera grundutbildningarna med skräddarsydda avancerade studier längre upp i åren. Därtill tror han på en slags enklare utbildning.
– Vi diskuterar vad vi kallar för ett välfärdsbasår. En sådan utbildning skulle kunna riktas mot personer som arbetar som elevassistenter och vårdbiträden och som skulle behöva någon slags grund för vad de gör, men som kanske inte fullt ut behöver en professionsutbildning till sjuksköterska eller socionom. Och att det också kunde bli ett incitament till att låta sig rekryteras till skola, vård och omsorg.
SPÄNNINGEN MELLAN IDEELLT OCH PROFESSIONELLT
Nyligen inrättade Ersta Sköndal Bräcke högskola forskarutbildningsområdet Människan i välfärdssamhället. Syftet är att ytterligare stärka kunskaperna om civilsamhällets närvaro och förutsättningar i välfärden, och med en ägarsatsning på 40 miljoner är det en av högskolans största satsningar.
Också nära till hands, och i linje med den utökade forskningen om välfärdssamhället, kan nu vara en utbildning inom "idéburet företagande", tror Per Nilsson. Han ser även att en åldrande befolkning, som lever längre men med ohälsa, kommer att ge nya yrkesbehov att svara mot.
Tror du att något kan förloras om allt fler anställs i civilsamhället utifrån primärt yrkesmässiga kunskaper? Till exempel om en organisation rekryterar ett HR-proffs utan föreningsbakgrund?
– Ja, det tror jag. Det finns risker med professionaliseringen och att det som kännetecknar civilsamhället – där folk brinner så starkt att de ägnar sig åt en fråga inte för att de måste utan för att de vill – förlorar i kraft. Å andra sidan kan ju de anställda förstärka vad de ideella krafterna kämpar för, det vill säga bidra till ett genomslag som "fria amatörer" inte klarar av. Det är upp till varje organisation att bedöma möjligheterna och riskerna med en sådan utveckling.
Per ser att den här typen av frågor, spänningen mellan det ideella och det professionella, blir särskilt tydliga på välfärdsmarknaderna. Problematiken handlar om vad som sker när ideella organisationer tar sig an uppgifter som under många år varit det offentligas ansvar. Blir det då stat, kommun och landsting – snarare än de egna medlemmarna – som får störst inflytande över de prioriteringar som görs?
– Också i detta perspektiv är det viktigt vilka man anställer och vad de har för bakgrund. Är det viktigt att medarbetarna är skolade i organisationens mission och vision – eller har inte det någon betydelse? Det är förstås också viktigt att varje organisation bestämmer vilka uppdrag man är beredd att ta sig an.
Du tror ändå att en sådan problematik kan hanteras?
– Ja, absolut, även om det förstås är en utmaning. Jag tror att varje civilsamhällesorganisation, liksom aktörer i andra samhällssektorer, kontinuerligt behöver fundera över sin vision, mission och verksamhetsidé. Vad den ska fylla för uppgift och hur den får bäst genomslag i det sammanhang den finns.
Mot slutet av intervjun kommer vi in på en annan växande problematik i det svenska samhället: den psykiska ohälsan. Per tycker det är en oroväckande trend.
– Den psykiska ohälsans utbredning – och de skillnader som finns könsmässigt – är både en väldigt illavarslande och svårtolkad utveckling. Å ena sidan lever vi i ett samhälle där möjlighetshorisonten har vidgats. Man kan göra allt man vill och allt är uppnåeligt. Det beskrivs, som horisonter ofta görs, i vackra termer. Den andra sidan av det myntet är att det är du som individ som har ansvaret för att denna lycklighetsdröm ska uppfyllas. Och kombinationen av att "allt är möjligt, men det är dig det beror på" är en utgångspunkt som inte direkt borgar för någon psykisk frid. När våra fritidsområden dessutom i högre utsträckning blir yrkesområden – och vi ofta bedöms utifrån utseende och sociala bedrifter – ökar riskerna för ohälsa. Då skulle man kunna stanna där och konstatera att unga i dag har en stor press på sig.
Men?
– Men kvar är ändå frågan: Varför presterar Sverige i en internationell jämförelse så väldigt mycket sämre här än andra länder? Det är ingen lätt fråga att svara på, däremot en fråga jag tror vi behöver komma till rätta med.
Per Nilsson
Rektor för Ersta Sköndal Bräcke högskola.
Född 1958. Uppväxt i Trollhättan och bosatt i Älvsjö.
Professor i pedagogik. Disputerade 1993 med avhandlingen Fotbollen och moralen – en studie av fyra allsvenska fotbollsföreningar.
Tidigare generaldirektör för Ungdomsstyrelsen (numera Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF), rektor för Gymnastik- och Idrottshögskolan i Stockholm och prefekt vid Lärarhögskolan.
Gör helst en ledig dag: Spelar gärna tennis eller åker skidor – helst i Kanada eller St Anton, Österrike.
Om Ersta Sköndal
Bräcke högskola Människors hälsa, välfärd och utsatthet står i fokus på högskolans utbildningar. På grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå utbildar högskolan i vård- vetenskap, socialt arbete, diakoni, teologi, kyrkomusik och psykoterapi. Bedriver även forskning om det civila samhället, palliativ vård och organisations- och arbetslivsetik, utöver den forskning som anknyter till utbildningarna.
Högskolan bildades 1998 genom en sammanslagning och integrering av högskoleutbildningar, forskningsverksamheter och vidareutbildningsprogram vid Ersta diakoni och Stiftelsen Stora Sköndal. 2010 blev även Bräcke diakoni delägare.
Har cirka 1 500 studenter på tre campus – Campus Ersta, Campus Sköndal och Campus Bräcke.